Almost Entertaining

Igår kom den sorgliga nyheten att den brittiska miniserien In the Flesh läggs ner efter endast två säsonger. Totalt blev det nio avsnitt av denna dramaserie som på ett fantastiskt sätt blandar skräck och övernaturliga fenomen med verkliga problem. Denna serie kom som en frisk fläkt och gav en annorlunda tvist på zombie-genren.

Serien utspelar sig i en by i norra delarna av England, en tid efter ”The Rising” eller ”Uppvaknandet” som man skulle kunna kalla det. Flera tusen nyligt avlidna individer steg under uppvaktandet upp ur sina gravar som rabiata zombier och började attackera de levande. Till skillnad från The Walking Dead och 28 dagar senare fick inte zombierna övertaget, utan människorna klarade av att hantera situationen. Militära grupper bildades för att skydda städer och byar. Zombier fångades in och genom forskning lyckades man utveckla en medicin som gav zombiemänniskorna tillbaka medvetandet och inhiberade törsten på människohjärna. Zombietillståndet fick namnet Partially Deceased Syndrome eller PDS. Ett statligt sanktionerat program startades upp för att rehabilitera de odödliga och så småningom återintroducera dem till samhället. Det är dock ett samhälle där det fortfarande finns många bittra minnen från tiden innan medicinen. Tiden då zombierna vilt attackerade människor och skapade skräck.

Kieren Walker är en av de PDS-drabbade. Efter månader av rehabilitering och behandling får han återvända hem till sina föräldrar i byn där han växte upp. En by där fördomarna sitter hårt rotade och livet fortfarande inte gått tillbaka till det vanliga. Kieren kommer hem med starka skuldkänslor över allt han gjorde under den första tiden efter uppvaknandet då han var obehandlad. Samtidigt som han ställs öga mot öga med familjemedlemmar som inte kan släppa hans första bortgång.

Jag kommer sakna In the Flesh och önskar att serien fått ett längre liv. Samtidigt kan jag inte annat än vara glad åt de nio avsnitt som finns. Likt en odöd kommer de för alltid finnas kvar precis som de är.